Det pågår en strid i Värnamo. Mellan kommunen och den fria marknaden. Det är inte så ovanligt. Det pågår liknande strider runt om i Sverige där kommuner med sina skattepengar går in och utmanar privata företag på öppna marknader.
Det är klåfingrigt och dumt och ett utslag av ett kommunalsocialistiskt tänkande, men tyvärr förekommande.
Det som gör striden märkvärdig i Värnamo är att här har kommunen styrts av borgerliga partier sedan kommunsammalslagningen 1971. Och i alla 44 år har kommunstyrelsens ordförande varit en centerpartist.
Värnamo borde vara en riktig mönsterkommun, sett ur Centerns perspektiv.
Centern, det vet vi ju, är småföretagarnas verkliga vän i Sverige, det är marknadsekonomins stora förkämpe. Inget parti profilerar sig så hårt som företagarvänligt som just Centern.
På riksplanet.
I Värnamo är det tvärtom. Här slåss kommunen mot direktörer och klampar in som elefanten i porslinsbutiken, rakt in i marknadsekonomins känsliga utrymmen och ställer till det.
Den mest synliga fronten i den här striden går mellan Visita och kommunledningen.
Visita är besöksnäringens branschorganisation. Den tycker att Värnamo konkurrerar på ett otillbörligt sätt med den lokala besöksnäringen.
Och att det är just Visita som slåss mot Värnamo gör det hela extra intrikat. För vem är ordförande för Visita?
Jo just det; den förra centerledaren Maud Olofsson.
Värnamo är den nuvarande centerledaren Annie Lööfs hemkommun. Det är Annies pappa Hans-Göran Johansson som är ordförande i kommunstyrelsen.
I Stockholm kämpar Annie för avregligeringar och lättnader för den fria marknaden. I Värnamo hamnar Hans-Göran i strid mot samma fria marknad. Och in från sidan ligger nu då Maud och beskjuter Värnamo med ideologisk artellerield. Visita vill driva fallet mot Värnamo till domstol.
Det är ingen lek det här. Det är öppen ideologisk strid. Med det märkliga fenomenet att centerpartister har hamnat på olika sidor i striden.
Hur har det då kunnat bli så här knepigt? Låt mig ge en bakgrund:
För några år sedan köpte Värnamo kommun en gammal övergiven Gummifabrik som ligger centralt i stan. Man tyckte att läget var bra och kommunen behövde nya lokaler för att härbärgera sin ambitiösa satsning på högskoleutbildningar.
Men den gamla fabriken var för stor för utbildningsverksamheten med sina 20.000 kvadratmeter. Ett par, tre tusen kvm gick åt till utbildningslokaler. Resten fick man hitta på något annat att fylla med.
Så småningom växte det fram ett koncept som skulle innebära en ny mötesplats i stan. En skärningspunkt där kultur, kommun och näringsliv skulle kunna mötas och utveckla olika sorters synergier.
Så skolverksamheten och det kommunala näringslivsbolaget fick sina lokaler i Gummifabriken. Biblioteket ska flytta dit och en påkostad taterlokal håller på att byggas i komplexet.
Så långt är det frid och fröjd. Skola, bibliotek och kulturlokaler är ju traditionellt sett kommunala specialiteter. Man ska också bygga en filmstad inne i fabrikskomplexet. Lite oortodox som kommunal investering kanske, men det får väl gå under rubriken “kultur”. Men. Kommunen nöjde sig inte med det.
Man tänker bygga en stor och påkostad restaurang inne i fabriken också. I och med det börjar man utmana den lokala restaurangmarknaden. En restaurang är en högriskinvestering. En privat restauratör som ska göra den investeringen måste tänka sig för ordentligt. Att då kommunen med sin stora kassakista med skattepengar i ryggen går in och agerar på den marknaden, ja det skaver i den fria marknadens själ.
Men bättre att samarbeta än att kriga, tyckte stans största hotell- och restaurangföretagare och hörde av sig till kommunen. Han ville driva den nya restaurangen och hade idéer om att lokala restaurangföretagare kunde gå ihop och hjälpa kommunen i sin nya ambitiösa satsning. Men då fick han veta att det kommunala bolag som driver fabriken redan hade avtalat med ett restaurangföretag utifrån.
Ett svårt bakslag för den fria lokala marknaden. Men inte nog med det. Den första delen av Gummifabriken är klar och i funktion. Där har man redan börjat anordna seminarier och konferenser. En verksamhet som ska växa när nästa del är klar. För då blir det fler samlingslokaler klara.
Man tar alltså kommunalt avlönade tjänstemän och ger dem uppgiften att arrangera konferenser. En verksamhet som normalt drivs av fria aktörer. Konferenser är ett av de ben som hotellföretagen i kommunen står på. Direktören för stans största hotell, Hotell Scandic, säger att han fått minska antalet anställda i sitt företag på grund av konkurrensen från kommunen.
Detta med konferenserna är stridens kärna. Men det slutar inte med det. Ytterligare en centerpartist har utmanat den lokala besöksnäringen. Marie Johansson, som är ordförande för kommunens medborgarförvaltning. Hon vill i kommunens regi bygga om ett nedlagt gammalt elevhem i stan till bed & breakfast och låta ett socialt företag driva det.
Åtrigen då: man vill äventyra skattepengar i ett högriskprojekt som utmanar den fria marknaden. Dessutom använda sig av folk som går på olika former av bidrag.
Jag lovar er: det är direkt stötande för besöksföretagarna i stan. En företagare i branschen jag talade med undrade: ”Tycker de inte att vi gör ett bra jobb”.
Ja, varför gör kommunen så här? Varför tar man risken att hamna i bråk med företagarna? Till saken hör att besöksföretagarna i kommunen är bra. Det finns flera restaurang-, konferens- och övernattningsföretag i kommunen som håller hög klass.
Men besöksnäringen är inte den enda marknaden kommunen vill utmana. I den del av Gummifabriken som byggs nu ska det även inrymmas kommersiella kontorslokaler.
Och; kontorslokaler är verkligen högriskprojekt. Det är en överetablerad marknad dessutom. Det står tomma kontor lite varstans i centrala Värnamo redan. Så tar sig då kommunen för att bygga ännu fler och göra det ännu svårare för de privata företag som hyr ut kontorslokaler i stan.
Jag har talat med många företagare om dessa satsningar. Det är mycket skepsis i de leden, kan jag intyga. Många tar sig för pannan. Varför agerar allianspolitiker på det här sättet? Varför klampa in i annars fungerande marknader med sina skattepengar och betalda tjänstemän?
Ja, det är en slags sjuka, tycker jag. Man verkar inte längre tro att fria marknadskrafter kan utveckla en ort som Värnamo. Man vill in och detaljstyra med politiska medel. Planera fram en framtida lokal ekonomi. Det är ett utslag av smygsocialistiskt tänkande som borde vara främmande i en alliansstyrd kommun.
Kommunen vill väl, förstås. Man vill satsa på framtiden. Man vill skapa attraktivitet. Man vill locka folk att flytta hit. Att satsa på utbildning är ju ett beprövat sätt att höja en orts attraktivitet. Förhoppningen är ju att några av de ungdomar som kommer hit för att studera också hittar jobb här och stannar och bildar familj.
Och det är bra. Jag är glad över att bo i en kommun som vågar satsa. Men att de ledande politikerna väljer att slåss mot det lokala näringslivet som man gör, det känns inte bra.
Hade kommunen haft ett socialistiskt styre hade det gått att acceptera. För då hade man kunnat hänvisa till folkviljan. Men Värnamos befolkning är inte i närheten av att vara socialistisk. Här är den fria marknaden hyllad och närmast helig i majoriteten av befolkningen. Vi har rätt att förvänta oss en marknadsekonomiskt sinnad kommunledning.
