Per Albin Fredrik

Det är dags att beväpna folket igen

Fredrik Reinfeldt är ganska lik Per-Albin Hansson. Jag tänker då inte enbart på frisyren eller på att båda var ledare för var sina arbetarpartier.

Nej, det som framför allt gör dem lika är att båda var nedrustningspolitiker. Per-Albin var försvarsminister 1925 när det numera klassiska nedrustningsbeslutet fattades i riksdagen. Man trodde det skulle bli evig fred och avskaffade en massa förband och avskedade officerare. Det blev ju tvärtom och Sverige var illa rustat sedan för att klara att bjuda ens ett litet motstånd mot ett aggressivt Tyskland.

Och Reinfeldt resonerade likadant. Trodde på fred i vår tid och avskaffade värnplikten. Han och Alliansen.

Säga vad man vill om det gamla totalförsvaret. Men vi hade soldater. Vi kunde sätta 800 000 man i vapen på nolltid nästan. Mobiliseringsförråden låg utspridda över hela landet. Vi som är uppväxta på 50-, 60-, 70-talen fick lära oss att aldrig ge upp. Telefonkatalogen hade information som handlade om ”om kriget kommer”.  Det viktigaste budskapet där var att aldrig ge upp. Sverige skulle ALDRIG kapitulera. Om landet blev annekterat och budskap började sändas i massmedia om kapitulation, då skulle vi inte tro på det.

Våra 800.000 beväpnade soldater skulle då i praktiken förvandlas till en gigantisk gerillaarmé och krigsfronten skulle då vara överallt i landet, var helst där fienden råkade befinna sig.

Idag har vi en yrkesarmé. Bättre utrustad och kanske bättre utbildad. Men även när man räknar in hemvärnet har vi inte ens tio procent av det antal soldater som kunde beväpnas under totalförsvarets dagar.

Nu är ju inte jag någon militärstrateg till yrket. Men jag tycker det känns osäkert med en så liten krigsmakt. När våra yrkesförband är utslagna har vi ingenting längre. Vi andra har ingen utbildning i att slåss. Även om vi skulle vilja bli partisaner skulle vi inte kunna. Vi skulle vara hjälplösa. Det skulle inte kunna bli någon folklig gerillaarmé i Sverige. Den möjligheten är bortvald.

Nu är hotbilden en annan än när riksdagen fattade beslut om att upphöra med värnplikten (den är inte borttagen, det är bara det att den inte praktiseras, juridiskt går det enkelt att väcka liv i den igen). Då skulle de vassa yrkessoldaterna skickas ut i världen för att hjälpa till i internationella insatser. Reinfeldt och Alliansen räknade inte med att någon främmande makt skulle försöka ge sig på Sverige.

Hur är det med Ryssland nu? Hur är det med terrororganisationerna?

Jag har själv inte gjort lumpen, men det är ingen dum idé. Jag kan tänka mig att göra den nu. Utbilda hela befolkningen i stridskunskap, det är min åsikt.

Det är inte bara det att det skulle kännas tryggare med 6-7 miljoner soldater än 60-70 tusen soldater. Det skulle också sända rätt sköna signaler till omvärlden: ett beväpnat folk. Svårt att besegra.

Dessutom tror jag att en obligatorisk värnplikt för alla medborgare skulle stärka gemenskapen i landet. Det skulle vara djupt intressant att delta i ett förband där man blandade 50-åriga infödda smålänningar med relativt nykomna invandrare från Rinkeby. Jag är helt säker på att det skulle skapa nya, starka band mellan olika människor i nationen Sverige.

Thomas Lundh

Redaktören drivs av Thomas Lundh. Denna blogg ska kommentera samtiden och ge en del tips och analyser inom kommunikation. Thomas Lundh är frilansjournalist och författare.

Kommentarer