Kurre Hamrin om att göra mål

Kurre Hamrin är en av de absolut målfarligaste svenska fotbollsspelarna genom tiderna. 266 gånger nätade han i seniorsammanhang. 190 av de målen gjorde han i serie A, den högsta ligan i Italien.
Han om någon måste veta vad som krävs för att bli en målgörare.

Jag fick chansen att träffa Kurre Hamrin. I flera veckor innan gick jag och funderade över vad jag skulle ställa för frågor. Han har intervjuats otaliga gånger och fått de flesta frågor man kan tänka sig. Jag kom fram till att den intressantaste frågan måste vara hur man gör mål. Det är alla fotbollsklubbars största bekymmer; hur får vi fram riktigt bra målgörare?

En hyllning till Kurre och AIK

Egentligen är anledningen till att jag träffar honom att Kurre Hamrins svenska klubb, AIK, firar 125-årsjubileum och ska ge ut ett särskilt vin under jubileumsåret. Ett vin framtaget av Kurre son, Piero Hamrin och som är en hyllning till Kurre och AIK.
Jag ska skriva om jubiléet och vinet, men det blir förstås en hel del prat om fotboll också. Det är oundvikligt. Jag är själv född 1958. Det var det året svenska landslaget kämpade sig ända till final i fotbolls-VM och tog silver. Det alla kommer ihåg från den turneringen är när Kurre Hamrin avgjorde semifinalen mot Tyskland. När han fick bollen på halvplan i slutminuterna. Sverige ledde med 2-1 och Kurre hade ingen brådska. När tyskarna försökte ta bollen, dribblade han bort dem, en efter en. Det slutade med ett helt fantastiskt mål och 3-1 till Sverige.

Massor av mål

– Jag vet inte själv hur det gick till, säger Kurre om målet.
Att det blev mål berodde på ett misstag av tyskarna själva, menar Kurre. Felet det tyska försvaret gjorde var att låta Kurre vara ostörd med bollen så länge. Det var i slutminuterna.
– Jag tänkte att får jag bollen nu så håller jag den så länge jag kan. Så fick jag bollen och jag tog det lugnt. När man ser på filmen nu efteråt ser man att jag till och med snyter mig, det ser så roligt ut.
Tyskarna försökte så småningom ta bollen för honom i alla fall. Kurre fintade dem och kom fram till mål.
– Jag såg Gunnar Gren stå på straffpunkten och han vrålade som ett djur och ville ha bollen. Men jag såg hur målvakten var på väg ut och slog till med ytterskruv och liksom chippade in bollen.
Kurre har gjort massor av vackra mål. De flesta av dem inte så kända i Sverige, för de är gjorda i italienska ligan, innan det fanns internationella tv-sportkanaler som sände europeisk ligafotboll.
Men det finns journalfilmer från den tiden och man hittar en hel del på Youtube nu. Det är påfallande ofta i dessa målkavalkader att det är kamp om millimetrarna mot en försvarare.
– Ja, det handlar om tusendelar av en sekund, säger Kurre.

Talang och träning

Det gäller att vara först på bollen i de där momenten.
– Bollen ska in, sedan hur den går in har ingen betydelse. Det kan vara med tån eller hur som helst, vänder man på sig och sätter rumpan till så går den in då också.

Men vad är det som gör en målgörare, är det något som går att träna upp?
– Jag tror att det är något man har inombords från födseln.

Någon slags instinkt?
– Ja det är det. Man ställer sig, man har den reflexen. Att kunna stå på rätt plats vid rätt tillfälle.

Kurre Hamrin och Piero Hamrin. I bakgrunden, Friends arena.
Kurre Hamrin och Piero Hamrin. I bakgrunden, Friends arena.

Kurre Hamrins son, Piero Hamrin, är med under intervjun. Han berättar hur hans far skulle lära honom att slå tunnlar när han var ung.
– Det är bara att försöka, sa han, antingen går den igenom så man kan springa runt och ta den bakom försvararen, eller så tar bollen på hans ben och då studsar den tillbaka.
– Men så var det för honom, när jag skulle försöka så studsade bollen åt andra hållet. Det var den där reflexen han hade. Att kunna fånga bollen igen snabbt, säger Piero.
Men även om man har medfödd talang så kommer man inte undan träningen. Kurre berättar om hur han blev uppmärksammad av AIK när han var 14 år och vad det kom att betyda.
– Jag hade turen att få George Raynor som tränare. Han hade själv varit högerytter, precis som jag och såg något hos mig. Efter de ordinarie träningarna tog han mig särskilt och lät mig träna på att slå crossbollar.
Ett moment som Raynor drillade Hamrin i var att springa ner med bollen till motståndarens kortlinje, vända och passa bollen snett bakåt till en medspelare som då ska befinna sig vid straffpunkten.
– 15-20 upprepningar varje gång fick jag göra. Och man fick inte slå bollen förrän skon blev vit av kritan på sidlinjen.
– När vi hållit på med det där ett tag, så ställde han en gubbe på straffpunkten. Då skulle man träffa honom på huvudet med passet. Han skulle inte behöva hoppa, utan bollen skulle landa perfekt.

Trogen AIK-supporter

Det var en konstfärdighet som Kurre hade nytta av hela sin karriär. Han gjorde den typen av målgivande passningar i serie A sedan. Och tränaren, George Raynor, han blev landslagstränare sedan och var den som ledde Sverige till VM-silvret 1958.
Kurre hann inte göra fler än 17 mål i svenska landslaget. På den tiden han blev proffs hade man fortfarande amatörregler, så han missade några landslagssäsonger på grund av att proffsen inte blev uttagna. Men han fick en lång klubbkarriär. Han spelade i högsta italienska ligan tills han blev 37 år. Fem klubbar hann han med i Italien, men den mesta tiden var han i Florens, i Fiorentina.
Fortfarande kommer Kurre hem till Sverige varje sommar och är en trogen gäst på AIK:s hemmamatcher. Han gjorde fem säsonger i AIK innan han blev proffs i Italien och han är Solnabo från födseln, så det är AIK som är klubben i Kurre Hamrins hjärta.
– Ja, AIK är mitt lag, både när det gäller fotboll och hockey.
Kurre spelade både bandy och ishockey i ungdomen. Hockey så pass framgångsrikt att han blev uttagen till landslaget ett par gånger, innan han tvingades specialisera sig på fotbollen.

Efter elitkarriären, spelade du något då?
– Inte fotboll, det slutade jag med helt. Men tennis spelade jag. Jag blev faktiskt toscansk mästare i dubbel, säger Kurre och ler vid minnet.

Text:
Thomas Lundh

 

Thomas Lundh

Redaktören drivs av Thomas Lundh. Denna blogg ska kommentera samtiden och ge en del tips och analyser inom kommunikation. Thomas Lundh är frilansjournalist och författare.

Kommentarer