Borgerlighetens ständiga otur

BNP per CapitaJag hittade ovanstående fina diagram hos Ekonomifakta. Den visar BNP per capita i Sverige från 1950 och framåt. Det handlar alltså om tillväxten i ekonomin. Fin kurva. Brant uppåt för det mesta. Vi har all anledning att vara glada över detta. Det har gått väldigt bra för oss i Sverige hittills.
Men man kan urskilja tre tydliga hack på denna uppåtkurva. Kring 1976 när Thorbjörn Fälldin var statsminister, i början av 90-talet när Carl Bildt hade rodret och slutligen nyligen, under Fredrik Reinfeldts regeringsinnehav.
Samtliga nedgångar eller kraftiga avmattningar av tillväxten under efterkrigstiden har skett under borgerliga regeringsinnehav.
För att visa det lite tydligare har jag gjort följande tabell:

Tage Erlander
1950 – 1969
Ökning BNP per capita: 80%
i genomsnitt per år: 4,3%

Olof Palme
1969-1976
Ökning BNP per capita: 19,3%
i genomsnitt per år: 3,2%

Thorbjörn Fälldin
1976 – 1978
Ökning BNP per capita: – 0,5%
i genomsnitt per år: – 0,25%

Ola Ullsten
1978 – 1979
Ökning BNP per capita: 3,6%

Thorbjörn Fälldin
1979 – 1982
Ökning BNP per capita: 2,5%
i genomsnitt per år: 0,8%

Olof Palme
1982 – 1986
Ökning BNP per capita: 8,5%
i genomsnitt per år: 2,8%

Ingvar Carlsson
1986-1991
Ökning BNP per capita: 7,9%
i genomsnitt per år: 1,6%

Carl Bildt
1991 – 1994
Ökning BNP per capita: – 0,8%
i genomsnitt per år: – 0,28%

Ingvar Carlsson
1994 – 1996 (avgick mars 1986)
Ökning BNP per capita: 3,5%

Göran Persson
1996 – 2006
Ökning BNP per capita: 38,1%
i genomsnitt per år: 3,5%

Fredrik Reinfeldt
2006 – 2014
Ökning BNP per capita: 2,6%
i genomsnitt per år: 0,3%
Statistiken för 2015 är inte offentliggjord än, men av allt att döma delar Stefan Löfven sina socialdemokratiska företrädares tur, för det verkar som att BNP per capita kommer att bli hyfsat bra nu igen.
Det ser ut som att borgerliga regeringar alltid har otur när de ska tillträda makten. För det har alltid varit någon konjunkturmässig historia som stökat till det. Fälldin fick väl tampas med sviterna av oljekrisen, Bildt fick den svenska fastighetskrisen i knäet och och precis i början av Reinfeldts regeringsinnehav såg det ljust ut, bara för att världen skulle drabbas av den amerikanska bolånekrisen 2008 och en djup konjunktursvacka efter det.
Eller är det bara tur och otur det handlar om? Vissa skulle nog hävda att klassisk socialdemokratisk fördelningspolitik gynnar just det här ekonomiska måttet. Om man fördelar mer pengar till dem som har allra minst så får man som allra störst utdelning i form av aktiviteter i ekonomin. Mer pengar till dem som redan har mycket kanske inte direkt hamnar i omloppet.
Jag ska inte dra några stora växlar på detta. Annat än att försynt påpeka att det är intressant med ekonomi. Det är väldigt många faktorer som påverkar utfallet.
Och jag undrar hur det ska gå för nästa borgerliga regering. Ska Batra fullfölja traditionen och kliva in på Rosenbad precis i tid till nästa stora lågkonjunktur?

Thomas Lundh

Redaktören drivs av Thomas Lundh. Denna blogg ska kommentera samtiden och ge en del tips och analyser inom kommunikation. Thomas Lundh är frilansjournalist och författare.

Kommentarer