Kvalster håller mig vaken

Kvalster kvalsterskyddKvalster, stora som smågrisar, låg och drog i täcket och höll mig vaken på småtimmarna i mitt tillfälliga sovläger där nere i den fuktiga källaren.

Vaknade 02:52 i natt. Hade somnat bredvid dottern. För att underlätta insomningsritualerna har alla tre döttrarna dubbelsängar i sina rum. Det är bekvämt att kunna ligga där bredvid och slippa trängas när man ska läsa godnattsaga. Understundom händer det då att man slumrar till själv, mitt i en mening. Och det är mysigt. Men somnar man bredvid ett barn riskerar man att vakna mitt i natten av en fot i nyllet.
Någonting ditåt var vad som hade hänt. I stället för att brottas med 9-åringens sömnrörliga tentakler resten av natten, släpade jag mig upp och dråsade ner i min egen säng.
Men då var det kört. Då hade hjärnan redan börjat ticka igång. Nu har jag en slags inbyggd motvilja, kan man kalla det, mot att gå upp innan tre på nätterna. Jag vill helst att klockan ska närma sig fem i alla fall, för att det ska kännas någorlunda normalt att stiga upp. Fast har man anlag för grubblerier är det lätt att ansättas just de där timmarna på nätterna. Efter att ha försökt att somna om i nästan två timmar gav jag till slut upp och försökte låtsas som att jag var utsövd och började min arbetsdag.
Det är en av fördelarna med att vara frilansskribent. Ingen bryr sig om när på dygnet man jobbar, bara jobbet blir gjort.
Det gick i alla fall inte att ligga och försöka sova längre. Ni vet kanske hur det är, när hjärnan är trött och vill sova, men något håller en vaken ändå och sätter sig till motvärn i kroppen. Hjärnan är omtöcknad av sömnbegär och tror ibland att man sover, fast man är vaken. Ja, så kan det kännas. Och man kan glida ner i något som liknar drömsömn, fast man inte sover på riktigt. Eller det kanske ska kallas hallucinationer, jag vet inte, men ni känner säkert igen fenomenet. Det kan vara ett ganska skönt tillstånd, att fluffa ut på mjuka sovmoln och låta sig gungas iväg. Det är mindre trevligt när drömsekvenserna är av maraktig karaktär.
Hjärnan har sina vägar att arbeta sig fram genom livet på. Jag hade dagen innan konfronterats med begreppet kvalsterskydd. En annan fördel med att vara frilansskribent är att man hela tiden får lära sig nya grejer. Nu har jag en kund som tillverkar just kvalsterskydd och jag ska skriva en text om det. Vill ni se hur kvalsterskydd ser ut i praktiken så klicka här. Jag visste inte ens om att det fanns den typen av produkter innan. Det är intressant. Jag satte förstås igång med att göra research i ämnet och, ja, alla vet hur kvalster ser ut i jätteförstoring. Dessa spindeldjur är som urtidsmonster. Man kan bli rädd för mindre. Så det kanske inte är så konstigt att man efter att ha surfat på kvalster en hel eftermiddag också drömmer om dem på natten.
Nu hör det till saken att jag tillfälligt flyttat ner mitt sovrum till källaren. Det är ett gammalt hus och jag har inte fått till uppvärmningen där nere riktigt. Så det är lite källarfuktigt. Och ni vet i vilka miljöer kvalster trivs bäst. Just det, i fuktiga miljöer.
Så där låg jag i ett tillstånd mellan sömn och vaka och hade tvångsmässiga drömmar om kvalster, som de ter sig när man tittar på bilder från jättelika mikroskopuppförstorngar. Jag var tvungen att stiga upp. För i drömmen hade kvalstren vuxit till jättestorlek och hoppade omkring som smågrisar i sängen och försökte dra av mig täcket.
Vakendrömmar i all ära. Men marvakendrömmar klarar man sig helst utan.
Hur som helst. Det aktualiserar ju i högsta grad frågeställningen: hur blir man kvitt kvalstren? Jag ska skriva om ämnet nu och måste tillägna mig kunskap i ämnet. Man kan skaffa ett kvalsterskydd förstås, det är väl en grund. Men det måste finnas fler tips. Det kanske finns fler där ute som brottas med kvalster på nätterna?

 

 

Thomas Lundh

Redaktören drivs av Thomas Lundh. Denna blogg ska kommentera samtiden och ge en del tips och analyser inom kommunikation. Thomas Lundh är frilansjournalist och författare.

Kommentarer