Om ni bor i Värnamo har ni kanske någon gång funderat över det märkliga tegel som Gummifabriken är klätt med. Många av stenarna har stämplarna utåt. Det ser man inte ofta. Normalt sett lägger murarna stämpelsidan inåt när de murar en tegelvägg..
Förr i tiden var tegelstenar stämplade på ena sidan. Tegelstenarna på Gummifabriken är stämplade med ”VT 1,6”. Det står för Värnamo Tegelbruk. Siffrorna anger storleken på håligheterna i stenen (eller kanske vikten?).
Det är ju lite kult faktiskt. Nu är det länge sedan Värnamo Tegelbruk lades ner, så det blir liksom en kulturhistorisk tvist att det syns att Gummifabriken är byggd med tegel därifrån.
För er som inte vet det: den gamla gummifabriken mitt i Värnamo håller på att byggas om till ett slags kulturpalats med teatersalong, bibliotek, biografer och annat.
Det blir ett nytt innehåll i ett gammalt skal.
Men varför är då så många tegelstenar på gummi lagda med stämplarna utåt? Jag har undrat det länge och frågat många murare om saken. De brukar bli ännu mer konfunderade än jag. Så lade man ju inte stenarna. Det går liksom emot gammal murarheder. Det är som att lägga avigsidan utåt. Men till slut pratade jag med en murare som hade en teori om varför: ”det är förmodligen skrotsten”, sa han.
Skrotsten? Ja, alltså tegelstenar som är lite skadade på finsidan. Och det kan ha varit ganska ont om material. Stora delar av fabriken är byggd under andra världskriget, då man fick snåla på byggmateriel.
Ja, så kan det ju vara. Och nu kommer då detta äkta Värnamotegel få förlängt liv, kan man väl säga. Huset hade ju lika gärna kunnat rivas efter det att Trelleborg AB övergav fabriken. Men nu räddade ju kommunen det åt eftervärlden.
Till och med de gamla lagren med sot som ligger på fabriksväggarna kommer att sparas till eftervärlden, verkar det som.
När jag gjorde reportage om bygget för ett par år sedan pratade jag med dåvarande vd:n, Stefan Simonsson, om saken. Han berättade att de hade gjort försök med att tvätta väggarna. Men det hade inte blivit så lyckad, så man struntade i det. ”Det ska ju synas att det är en gammal industri”, tyckte Simonsson.
Ja, en nytvättad vägg kan kanske se lite slätstruken ut, jämfört med patinan som 70 års inpyrda sotavlagringar kan ge en vägg.
Och dessutom kanske väggarna tar lite väl mycket stryk av en sådan tvätt. Det är ju delvis byggt som sagt, under en tid när byggmateriel var något man snålade på. Jag pratade med murare som lagade tegelväggen på ett ställe. Det var dåligt, tyckte de. Tegelstenarna släppte. Bruket som ska hålla stenarna fast gjorde inte riktigt sitt jobb. Det är väl lite grand som den ”krigsbetong” golven inne i fabriken var gjorda av. Den höll inte. Spetten gick rakt genom golven när man skulle renovera.
Så, det var säkert klokt att inte gå på väggarna alltför hårt med högtryckstvättar eller dylikt.
Det passar nog också att ha kvar de sotiga väggarna. Det är kulturhistoria. Minner om oss hur förorenad luften i Värnamo var under industrialismens glansdagar. Röken från vulkarna renades kanske inte så noga. Inte den kemikaliemättade luften från blandningsavdelningen heller. Det stank om fabriken utvändigt och annu jävligare stank det på insidan. Jag har jobbat på Gummifabriken. Den där stickande gummilukten som trängde sig in i huden på en var svår att bli av med. Den gick inte att helt skrubba bort ens. Den följde med en hela tiden.
Och jag tänker att den luften som gjorde Gummifabrikens väggar så svarta, det var samma luft som vi andades in i våra oskuldsfulla lungor, vi som är uppvuxna under den där tiden när fabrikerna kunde stå placerade mitt i byn.
En annan misstanke som slagit mig är att man kanske tänkte putsa fasaden från början, men att det aldrig blev av. Med en putsad fasad skulle det ju inte spela någon roll om avigan eller rätan kom utåt.
Men jag vet inte om det finns någon grund för den misstanken. Däremot tycker jag att det skulle vara snyggt att putsa upp fasaden i modernistiskt ljusgult eller kanske den där varma 30-talsgröna färgen man ser på en del gamla putsade hus. Det skulle ge huset ett lite mer städat intryck.
