Thomas Lundh - sökmotoroptimering

Att skriva är att lära

För ett halvår sedan slutade jag mitt jobb som dagstidningsjournalist. Efter 24 år i samma nisch var det kanske dags att pröva något nytt. Jag blev frilansare. Istället för att vara anställd på en dagstidning är jag nu min egen och har flera uppdragsgivare, istället för en enda arbetsgivare. Det är jobbigare på ett sätt: man vet inte om det ska komma in mer pengar nästa månad. Och skojigare på ett annat: man lär sig nya grejer. Livet blir mer spännande. Mina uppdragsgivare är nu en nyhetssajt, ett bokförlag och ett par företag som vill ha hjälp med att sökmotoroptimera sina hemsidor. Old school De två förstnämnda är ju lite old school för mig. Produktion av böcker och av nätjournalistik har jag sysslat med innan. Men sökmotoroptimering! Det är nytt. Om ni inte vet vad det är: tänk er en hemsida. Företaget som äger den vill att deras kunder ska […]

Läs mer

Dags att skära i skolloven lite

Sverige har en bra skola. Den delen av den som jag kommer i kontakt med i alla fall. För även om den svenska skolan får massiv kritik, så finns det bra skolor och bra lärare. Mina barn har turen att gå på en mycket bra skola med väldigt skickliga pedagoger. Det är min ärliga åsikt. Jag har faktiskt ganska stor erfarenhet av den svenska skolan. Jag började själv i den 1965. Sedan gick jag i den ända in på 80-talet. Samma årtionde började min äldsta son i första klass. Mina två söner har gått i skola och högskola fram till nyligen. Samtidigt har jag två små barn som går i småskolan nu och ett ännu mindre som ska börja till hösten. I 50 år har jag haft denna närkontakt med utbildningsväsendet. Vilken erfarenhetsbank! Regeringen borde ju ringa mig och fråga om lämplig skolpolitik. Men istället ringer de in utlänningar från […]

Läs mer

Alliansens dolda socialism

Det pågår en strid i Värnamo. Mellan kommunen och den fria marknaden. Det är inte så ovanligt. Det pågår liknande strider runt om i Sverige där kommuner med sina skattepengar går in och utmanar privata företag på öppna marknader. Det är klåfingrigt och dumt och ett utslag av ett kommunalsocialistiskt tänkande, men tyvärr förekommande. Det som gör striden märkvärdig i Värnamo är att här har kommunen styrts av borgerliga partier sedan kommunsammalslagningen 1971. Och i alla 44 år har kommunstyrelsens ordförande varit en centerpartist. Värnamo borde vara en riktig mönsterkommun, sett ur Centerns perspektiv. Centern, det vet vi ju, är småföretagarnas verkliga vän i Sverige, det är marknadsekonomins stora förkämpe. Inget parti profilerar sig så hårt som företagarvänligt som just Centern. På riksplanet. I Värnamo är det tvärtom. Här slåss kommunen mot direktörer och klampar in som elefanten i porslinsbutiken, rakt in i marknadsekonomins känsliga utrymmen och ställer till det. […]

Läs mer

Jag körde tiggaren på porten

I går körde jag ut en tiggare från Tages tobak i Värnamo. Hon gick in i butiken och tiggde. Där gick tydligen min gräns. Det hela var inte så dramatiskt. Jag sa till henne att hon inte kunde vara inne i butiken och tigga. Då gick hon ut. Butiksägaren sa sedan att de hade hållit på hela dagen att säga till tiggare som gått in i butiken och tiggt. När de hade kört ut en hade det snart kommit en annan. Och så där hade det hållit på. Det har kommit ett nytt gäng tiggare till Värnamo som har en annan taktik i sitt tiggeri än de som varit här innan. De har tidningar med sig som de säljer. Det är ju en sak, men det verkar mest vara en täckmantel för de tigger mer än de säljer. Det här gänget har mer taktiken att gå fram och vara påstridiga. […]

Läs mer

Det överlägsna normalobjektivet

Förr i tiden när man jobbade som lokalredaktör på en tidning hade man fasta objektiv till sin spegelreflexkamera, som man bytte mellan. En vidvinkel, ett litet tele och ett normalobjektiv. Det brukade återfinnas i kameraväskan, tillsammans med en bra kamera och en massa rullar med svart-vit film. Men nu för tiden har man nästan alltid ett kraftfullt zoomobjektiv på kameran. Köper man en digital systemkamera idag, är det ofta i paket, tillsammans med ett zoom. Det är bekvämt och flexibelt. De senaste femton åren har jag enbart fotograferat med zoom och med hel- eller halvautomatiskt läge på kameran. Bara ta kameran och knäppa av. Kanske bekvämt i överkant, kan jag tycka nu. Men som skrivande nyhetsreporter tar man mest bilder av karaktären snapshots. Då prioriterar man enkelhet och snabbhet. Men nu, sedan en dryg månad tillbaka, är jag frilansjournalist. Och själv ansvarig för kvalitet i både text och bild. Nu har […]

Läs mer

Modefotografering. Fan vad kul!

Ibland har man bara tur. Luis Gonzales ringde. Han frågade ”känner du nån fotograf som kan hoppa in med kort varsel?” Jo, det gör jag ju. Jag känner flera stycken svinbra fotografer.  Riktiga fotografer som vill ha bra betalt när de jobbar. Men, förstod jag på Luis, det handlade om ”low budget” – läge. Så då vågade jag erbjuda mina egna tjänster. När man jobbar gratis följer nämligen rätten att få göra bort sig med på köpet. Det handlade om modefotografering. Det har jag aldrig gjort innan. Så det är klart att jag ville testa. Eftersom jag råkar ha en splitter ny kamera och precis i färd med att lära mig alla finesser på den var det ju bara att försöka hänga med så gott det gick. Det var gänget bakom 331  sessions som skulle göra ett program om fashion. Det är alltså ett radioprogram på webben, som sänds via […]

Läs mer

Har Stockholmsdialekten dött ut?

Jag har alltid älskat att åka till Stockholm. Och alltid gillat stockholmsdialekten. När jag växte upp i Värnamo i Småland hörde det väl till annars att tycka att Stockholmare var dryga och att deras dialekt lät tyken. Men jag gillade den. Särskilt södertugget. Nackas underbara modersmål. Det slängiga, gamängartade i språkmelodin fascinerade mig. Jag tyckte att det var den vackraste av dialekter. Samtidigt hatade jag min egen småländska, som lät bräkig, tyckte jag. Nu älskar jag min småländska och märker att jag förstärker den allt mer ju äldre jag blir. Jag gillar väl dialekter, antar jag. Men jag blir lite ledsen varje gång jag kommer till Stockholm nu för tiden. För var är Stockholmskan? Något södertugg verkar inte finnas över huvud taget. Inte på Söder i alla fall. Nu har jag själv bara gjort högst sporadiska empiriska studier i ämnet. Men resultatet av den forskningen kan jag säga, är bara […]

Läs mer

Så blir Annie Lööf vår första landsmoder

I detta blogginlägg ska jag ge Annie Lööf ett tips som kan förändra hennes opinionsläge helt. Hennes politik bryr jag mig inte om här, jag har inte röstat på henne heller. Detta handlar om kommunikation. Hur hon med en relativt liten förändring i hur hon kommunicerar kan förändra sitt ”genomslag” (som man brukar prata om i tv-sammanhang). Jag kommer till det, så häng kvar. Men först en liten bakgrund: Annie Lööf har gjort en häftig resa i den politiska opinionens landskap. Först hyllad. Sedan hatad. Och nu: plötsligt framstår hon som den trevligaste av Alliansens partiledare. Ett guldläge rent kommunikationsmässigt. Hon kan ta ledningen i Alliansen. Men först måste hon vässa sin tv-persona. För ett par år sedan när det stormade som värst kring henne så var hon inte mycket värd i de flesta människors ögon. Låga opinionssiffror och ett näthat mot henne som var rent obehagligt. Till och med […]

Läs mer

Det är dags att beväpna folket igen

Fredrik Reinfeldt är ganska lik Per-Albin Hansson. Jag tänker då inte enbart på frisyren eller på att båda var ledare för var sina arbetarpartier. Nej, det som framför allt gör dem lika är att båda var nedrustningspolitiker. Per-Albin var försvarsminister 1925 när det numera klassiska nedrustningsbeslutet fattades i riksdagen. Man trodde det skulle bli evig fred och avskaffade en massa förband och avskedade officerare. Det blev ju tvärtom och Sverige var illa rustat sedan för att klara att bjuda ens ett litet motstånd mot ett aggressivt Tyskland. Och Reinfeldt resonerade likadant. Trodde på fred i vår tid och avskaffade värnplikten. Han och Alliansen. Säga vad man vill om det gamla totalförsvaret. Men vi hade soldater. Vi kunde sätta 800 000 man i vapen på nolltid nästan. Mobiliseringsförråden låg utspridda över hela landet. Vi som är uppväxta på 50-, 60-, 70-talen fick lära oss att aldrig ge upp. Telefonkatalogen hade information som […]

Läs mer