Smärtan i benen kommer direkt när jag går i vattnet. Jag försöker andas lugnt. Det hjälper inte och jag springer upp igen efter några sekunder.
Jag nappade på Adam Svenssons och Anders Carlssons kurs i kallbad. Kursen ska pågå alla dagar i januari och första dagen var nyårsdagen.
Jag har alltid vinterbadat sporadiskt, sedan jag gick med i frisksportarna för snart 50 år sedan. Så jag tänkte att jag är lite van.
Men då har det handlat om att sitta i en bastu tills man blir kokhet och sedan kasta sig i snabbt, så det fräser i vattnet av den varma kroppen, och sedan lika snabbt upp igen, innan man egentligen hunnit känna det kalla vattnet ordentligt.
Adam Svensson har fler kurser och aktiviteter på gång, du hittar hans hemsida här.
Ligger i flera minuter
Det här var något helt annat. Nu skulle vi vänja oss vid det kalla vattnet i mer sakta mak. Den lilla badflocken som samlats på Näsuddens badplats tog det stegvis. Först upp till knäna, stanna och vänja sig en stund, sedan upp till midjan, stanna där, andas lugnt och vänja sig ytterligare och sedan sätta sig ner och låta det iskalla vattnet gå upp till hakan.
Anders berättade innan doppet att han och Adam kan ligga i 15 minuter på det sättet. De har hållit på att vänja sig vid kallbad under hösten.
Aj, aj, aj, det gör ont!
Innan badet fick vi en lite peppning, eller föreläsning. Adam berättade om hur hjärnan kan fungera när kroppen utsätts för något så extremt som nästan nollgradigt vatten. Hur paniken kan slå till och hur man kan motverka de tankarna.
Så jag borde varit lite förberedd mentalt. Jag var ju äldst i hela gänget också, så jag borde ha lägst smärttröskel, tänkte jag kaxigt innan vi gick i vattnet.
Men paniken hos mig kom med en gång. Jag var inte beredd på smärtan. Kylan bekymrar mig inte så mycket egentligen. Men det här var så kallt att kroppen upplevde det som smärta. Paniksmärta. Jag försökte med den yogaandning Adam lärde mig när jag gick på hans yogakurs för några år sedan. Men det hjälpte föga.
För mig handlade det om sekunder med vatten till strax under knäna, sedan rusade jag upp igen. För att, som det kändes i kroppen, undvika döden.
Att misslyckas
De andra kursdeltagarna gick det bättre för. Robert Björn till exempel, som aldrig vinterbadat innan, han låg i med de andra i, som det kändes från åskådarplats, en halv evighet.
Nu hade ju Anders och Adam, som de goda pedagoger de är, gett ett passande tema till denna första kursdag, “att misslyckas”. Och de peppade oss med att poängtera saker som ”det handlar inte om prestation” och att alla sätt att angripa badet är okej, även att springa upp ur vattnet i panik.
Så jag kände det inte som ett misslyckande egentligen. Man kan ju också se det som att jag var den ende i sällskapet som uppfyllde dagens tema ordentligt. Eftersom jag misslyckades utgör jag det lyckade kursexemplet.
Och. Ett misslyckat bad är också ett bad, som Ulf Lundell kunde ha uttryckt det.
Men jag sprang ut igen sedan och snabbdoppade mig, för att ändå ha badat lite.
Adrenalinkick
Jag håller på med ett annat hälsoprojekt nu. Har tänkt att jag ska hålla örnkoll på mitt blodsocker och gå ner till en något mer optimal kroppsvikt. Så jag väger mig och kollar blodsockret kontinuerligt nu.
Jag mätte faktiskt blodsockret innan jag åkte ut. Jag var fastande, så ingen mat kunde påverka. Och så mätte jag när jag kom hem. Den hade stegrat. Från 5,8 till 6,8. Utan mat som påverkar alltså.
Min killgissning om orsaken till det är att kallbadet sätter igång en massa i kroppen. Produktion av adrenalin och andra hormoner kickas igång. Adrenalin kan ha den effekten att det triggar leverns utsöndring av socker till blodet för att liksom få upp energin.
Det är väl logiskt? För även om jag inte var i länge så rusade det i kroppen efteråt. Jag piggnade till betydligt. Om det var lite grusigt i ögonen så där på nyårsdagen så var det helt borta och ersatt av en enastående klarvakenhet efter ”badet”.
Jag fortsätter
Smärtan till trots tänker jag fortsätta. Det känns inte som om jag någonsin kommer att komma så långt som Adam och Anders. Men ändå. En utmaning är en utmaning. Tärningen är kastad, som Julius Ceasar skulle ha sagt.
Och eftersom jag tränar tyngdlyftning varje dag numera ska jag börja med att lägga in träningspassen strax efter kallbadet. Om det nu handlar om ett kraftfullt adrenalinpåslag, som jag tror, så kan jag ju utnyttja det. Då blir kallbadet uppvärmning.
Effekten?
Adam var lite undanglidande när jag frågade honom om effekten av badet, innan vi ”hoppade” i.
”Det vill vi inte avslöja”, sa han då. Jag antar att det är något vi ska upptäcka själva under resans gång. Så jag kommer att fortsätta rapportera. Jag misstänker att den goda effekten av det handlar om bland annat det som jag tror är adrenalinpåslag. För Adam och Anders handlar det också om något mentalt tror jag. De kallar det inte ens för vinterbad, utan pratar om ”cold embrace”, att omfamna kylan. Men jag har inte kommit till det stadiet än.
Eftersom jag har lovat att hålla sträng diet för mitt blodsockers och kroppsfetts skull så kommer jag att följa utvecklingen noga.
En dag efter första baddagen står vågen på 0,6 kilo mindre, men blodsockret ligger lite högre än jag vill att det ska ligga på.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen under månaden. Jag ska också lägga upp träningen så jag kan jämföra mitt max före och efter perioden. Kan en månads kallbad påverka?
Man får väl hoppas att det där hormonpåslaget inte är alltför kraftfullt. man vill ju inte åka dit för doping.
Dopping, gärna, men inte doping …
Detta är del ett i en serie om vinterbad. Del två hittar du här.
