Jag slutade kämpa mot sömnbristen. Nu sover jag visserligen oregelbundet, men ändå tillräckligt.
Som många andra gamlingar har jag fått problem med sömnen. För min del började det i 50-årsåldern. Det blev allt svårare att somna i rätt tid. Det blev liksom en kamp att komma i säng tillräckligt tidigt för att åtminstone hinna få 5-6 timmars sömn i sig innan man var tvungen att stiga upp och släpa sig till jobbet.
Viljestyrka
Jag har haft ganska många insomnianätter genom åren. Legat i sängen och kämpat för att få sova. Snurrat omkring i lakanen som blivit allt mer svettiga.
När man har ett jobb att gå till stegrar ångesten sig allt mer under natten och framåt morgonkulan somnar man till av ren utmattning och när klockan ringer har man bara ett par-tre timmars sömn i kroppen.
Då är det bara med viljestyrka man släpar sig upp. Arbetsprestationen efter sådana nätter är ju inte heller direkt på topp.
Konstig dygnsrytm
Det finns mycket forskning kring sömn och dygnsrytm och sådana saker. Jag rekommenderar denna översiktsartikel, för den som vill hitta rena forskningsresultat.
För egen del har jag misstänkt ett tag att jag inte har den där klockrena 24-timmarsdygnsrytmen, eftersom det verkar flytta på sig över dygnet, när jag blir sömnig. Ibland är jag piggvaken tidigt, ibland sent.
När det har varit som värst har jag försökt parera med melatonin (sömnhormon, finns att köpa receptfritt på apoteket). Men det är inte heller bra. Det känns i kroppen, tycker jag, jag brukar känna mig hängig efter en natt med konstlat sömnhormon. Sömnmedel har jag också testat någon gång, men det blir jag ännu mer bombad av dagen efter.
Fri att göra som jag vill
Sedan sex år tillbaka är jag frilans. Det gick upp för mig för ett några veckor sedan. Vad håller jag på och stirrar för, med klockan? Ja kan ju jobba vilka tider jag vill på dygnet. Ibland har jag möten att passa. men för det mesta är frilanstillvaron just fri. Jag kan alltså lägga ett arbetspass mellan 00 och 04 på natten, om jag råkar vara pigg då.
Konstigt att jag inte har tänkt på det innan, men man är väl inkörd i att saker och ting ska vara på vissa vis.
Kämpa emot sömnimpulser
Så nu har jag börjat jobba när jag är som piggast under dygnet och tillåter mig att somna när kroppen blir sömnig.
För mig brukar det komma en kraftig sömnimpuls vid femtiden på eftermiddagen. Den är extra stark nu på vintern. Tidigare har jag kämpat emot den impulsen. Druckit kaffe, promenerat, bastat och vad som helst som kunde få mig att hoppa över den där sömntröskeln vid fem. För jag visste ju att om jag tillät mig att somna då, skulle det bli omöjligt att somna sedan vid tio, när jag egentligen ville somna.
Jag trivs allra bäst med att sova sex timmar, mellan 22 och 04. När jag får in det sömnpasset brukar jag ha en underbar vakenperiod från 04 fram till lunch ungefär, och då har ju åtta timmar gått och man har hela eftermiddagen ledig för fri lek.
Tar tupplurar
Nu tillåter jag mig alltså istället att sova, när kroppen säger att den vill sova. Kommer det en stark sömnimpuls vid 17, lägger jag mig och blundar, så kan jag sova en timme då. Sedan kan det dröja till 02 på natten innan nästa starka sömnimpuls kommer. Men då kanske jag har haft en bra arbetspass mellan 22 och 02 och kan sova lite längre på morgonen med gott samvete.
Inte optimalt
Det är kanske inte optimalt att ha det så hattigt med sömnen som jag. Men den här tupplurmetoden verkar fungera bättre för mig än svettlakanmetoden i alla fall. Och jag förstår ju att det är en omöjlig metod för busschaufförer, sjuksköterskor och andra som har fasta scheman att följa. Ska samhället fungera måste vi kunna lita på människor med regelbunden dygnsrytm. Kanske är det så att man får välja yrke utifrån sömnförmåga. Har man problem med dygnsrytmen ska man väl inte bli kirurg, eller pilot, eller något annat livsviktigt. Frilansskribent kan man bli däremot. Kanske det skulle funka hjälpligt för folk med flexibel arbetstid också. För min del inträffar sovfönstren sällan mitt på dagen. De sträcker sig ungefär från kl 16 till kl 10 dagen efter. Under den tidsperioden brukar jag kunna pricka in mina oregelbundna sex timmars sömn. Och det funkar hjälpligt, eller, om jag ska vara ärlig, rätt bra.
